Huvudorsaken till att naturlig vardagsdanska kan vara så svår att uppfatta kan vara att det ofta nästan bara är de betonade delarna av orden och meningarna som artikuleras tydligt. De trycksvaga delarna blir mera en markering av stavelserna - åtminstone låter det ofta så för icke danska öron. Ett namn som Egedesminde låter för en icke dansktalande ungefär som E-(mummel)-sminne. Och det kan vara svårt att tolka mumlet.
Vad danskar i första hand bör tänka på är att tala långsammare och att uttala mera av orden. Äldre teaterdanska låter visserligen onaturlig i danska öron, men i nordiska sammanhang är den högst funktionell. Det är inte heller på något sätt skadligt att upprepa ett ord och använda ett mer bokstavsnära uttal.
De danska räkneorden ställer ofta till bekymmer för övriga nordbor. Seksten, tredive och fyrre kan när de uttalas vara svåra att identifiera, och en dubblering med [seksten], [treti] och [firti] kan var ett sätt att undvika missförstånd.
21, 22 osv. bör sägas ut som tyve-en, tyve-to osv., inte som en-og-tyve, to-og-tyve.
Räkningen med tjugotal, halvtreds, tres osv. kan vara svår även för dem som behärskar systemet; när man har räknat ut i siffror vad det var som sades har talaren ofta hunnit flera meningar längre fram. Använd alltså tiotalssystemet, femti, seksti osv. (Däremot inte toti, 20.) Uttryck som tresserne bör absolut inte användas. Säg i stället sekstitallet. Använd inte heller fyrretyve, 40, utan säg firti."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar